Viktigast att veta

  • Explosionsskyddsdokumentet är ett lagkrav enligt ATEX (direktiv 1999/92/EG), artikel 8, för alla arbetsplatser där explosiva atmosfärer kan uppstå.
  • Dokumentet ska visa att riskerna är identifierade och bedömda, att åtgärder är vidtagna, och att lokalerna är klassade i zoner.
  • Det ska finnas på plats innan arbetet påbörjas, inte tas fram i efterhand som ett kompletterande underlag.
  • Dokumentet behöver uppdateras vid betydande förändringar, utbyggnader eller ombyggnader av verksamheten.

Arbetsgivare som driver verksamhet där explosiva atmosfärer kan förekomma, till exempel vid hantering av brandfarliga gaser, vätskor eller brännbart damm, är skyldiga att upprätta och underhålla ett explosionsskyddsdokument. Kravet kommer från ATEX 137, direktiv 1999/92/EG, och gäller oavsett bransch så snart riskerna för explosiv atmosfär är reella [1].

Vad är explosionsskyddsdokumentet och varför krävs det?

Explosionsskyddsdokumentet är den samlade dokumentationen som visar att arbetsgivaren har identifierat, bedömt och hanterat riskerna för explosiva atmosfärer på arbetsplatsen. Det ska upprättas innan arbetet påbörjas och hållas uppdaterat under verksamhetens hela livstid [2]. Syftet är inte enbart regelefterlevnad. Dokumentet fungerar också som ett praktiskt underlag för drift, underhåll och introduktion av ny personal, eftersom det samlar riskbild, klassning och skyddsåtgärder på ett ställe [3].

Vad direktivet kräver att dokumentet visar

Artikel 8 i direktivet anger konkret vad dokumentet ska visa. Det ska framgå att explosionsriskerna är fastställda och bedömda, att tillräckliga åtgärder kommer att vidtas för att uppnå direktivets mål, samt vilka platser som har klassats i zoner enligt bilaga I [4]. Dokumentet ska också visa att arbetsplatser, arbetsutrustning och varningsanordningar utformas, används och underhålls med vederbörlig hänsyn till säkerheten, och att nödvändig samordning sker när flera arbetsgivare delar samma arbetsplats [4].

Hur dokumentet hänger ihop med klassningsplan och riskbedömning

Explosionsskyddsdokumentet bygger vidare på arbete som ofta redan finns på plats i andra former. Klassningsplanen, som delar in lokalerna i zoner utifrån sannolikheten för explosiv atmosfär, är en central del av underlaget. Detsamma gäller den riskbedömning som identifierar tändkällor och utvärderar vilka skyddsåtgärder som krävs. Många verksamheter har redan stora delar av detta underlag tillgängligt, men har inte satt samman det i den struktur som artikel 8 kräver [3]. Att organisera befintligt material i ett sammanhållet dokument är därför ofta en betydligt mindre insats än att bygga upp riskbilden från grunden.

När dokumentet behöver uppdateras

Explosionsskyddsdokumentet är inte en engångsinsats. Det ska hållas uppdaterat och ses över när arbetsplatsen, arbetsutrustningen eller organisationen av arbetet genomgår betydande förändringar, utbyggnader eller ombyggnader [4] [2]. En ny processlinje, ett ändrat flöde av brandfarliga ämnen eller en ombyggnad av ventilationen är typiska exempel på händelser som bör utlösa en översyn.

Slutsats

Explosionsskyddsdokumentet samlar riskbedömning, zonklassning och skyddsåtgärder i ett dokument som ATEX 137 kräver att arbetsgivare tar fram och håller aktuellt. För många verksamheter handlar arbetet mindre om att skapa ny information och mer om att strukturera det underlag som redan finns, kompletterat med en tydlig rutin för när dokumentet ska ses över.

Referenser:
[1] Europeiska rådet och parlamentet, Direktiv 1999/92/EG (ATEX 137), artikel 1 och 3.
[2] DNV, “ATEX 153 ‘Worker Protection Directive’ 99/92/EC”.
[3] Hazardous Area Consultants, “Explosion Protection Document (EPD) and Other Documentation”.
[4] Direktiv 1999/92/EG, artikel 8, “Explosionsskyddsdokument”.

Go back to Case Studies